Allt började för 10 000 år sedan med den vilda besoargeten som levde i bergsområdena mellan Iran och Irak. Denna sällskapliga get uppsökte ofta människans sällskap och kom med tiden att följa henne under folkvandringarna mot Europa. Geten vandrade stadigt norrut tills den slutligen även nådde Norge.
Vikingarna höll getter ombord på sina långskepp under resor mot öarna i väst och i nordisk mytologi levde geten Heidrun på Valhalls tak. Ur hennes juver flödade en strid ström av mjöd som släckte törsten hos gudar och krigare.
Flitiga landskapsarkitekter
Getter är unika på så sätt att de ger människan både mjölk, kött, skinn och sällskap. De har förmågan att tillvarata det naturen erbjuder bättre än nästan alla andra djur. Getter har rykte om sig att äta nästan allt – en generalisering som inte är långt från sanningen. Tack vare ett matsmältningssystem som kan bryta ner nästan alla typer av organiska material och en otroligt nyfiken läggning, krävs det extremt ogästvänliga miljöer innan en get skulle dö av svält.
I det fria livnär sig geten på protein och mineralhaltiga växter och de varierade sommarängarna bidrar till att den håller sig frisk. Getter föredrar en varierad kost och gräset utgör mindre än hälften av deras födointag. De äter allt naturen har att bjuda på: ljung, växtknoppar, blad, bark och örter. Detta innebär även att getter bidrar till att bevara den biologiska mångfalden i sin närmiljö.
Det goda livet
Djuren får beta på sommarängarna från mitten av juni till mitten av september. Resten av året tillbringar de i getstallen i de låglänta byarna. Vid milt och snöfritt väder släpps de ut för att beta på ängarna runt byarna, ibland ända in i december månad. Många getfarmar har stora, moderna stall med gott om utrymme för getterna att springa runt och redskap för att möta getternas ständiga behov av konstant aktivitet. Men inget kan förstås jämföra sig med sommarbetet på ängarna.
Akrobat och charmör
Geten kan utföra de mest fantastiska akrobatiska bedrifter om den hittar något gott att äta, oavsett om det är något lockande som växer i en skreva på brant bergvägg eller i toppen av ett träd. De kan ta sig nästan överallt – och det är därför de är så svåra att hålla i hägn. Eftersom getter är så aktiva har de ingen chans att bli feta. Varken getmjölk eller getost håller någon särskilt hög fetthalt.